Till sist kom äntligen den franska författarinnan Agnès Desarthes fina roman Ät mig, i min väg. Efter att ha läst om den och blivit nyfiken på boken tidigare under året, försvann den från min horisont. Ända tills nyligen och den stod och lös emot mig på bibliotekets hylla för nyinköpta böcker.

Med glupande läsaptit tar jag mig an Desarthes roman om livets upp- och nedgångar. Romanen kretsar kring den lilla kvartersrestaurangen Ches Moi, som den den kreativa, men vilsna Myriam öppnat i hjärtat av Paris. Myriam är en medelålders kvinna, som på många sätt kommit till vägs ände och måste hitta tillbaka och skapa sig en ny chans i livet.

Det är svårt att inte tycka om och ta till sig romanen. Agnès Desarhte skriver en intim, sinnlig och brännande prosa, som inte saknar humor. Historien om Ches moi och Myriam är på samma gång dråplig, absurd och ett känsligt inkännande porträtt av en människas gradvisa förvandling.
Inifrån restaurangkökets kaotiska inre, växer sakta fram en doftande och välkryddad lovsång till livet fram.
Att vara människa är inte alltid en lätt sak. Men i sanning aptitretande.