Framsidan av vår tomt ut mot gatan, är idag en sorglig syn. En karg grusbelagd yta, där singlet förskingrats av tidens tand. Kvar är en sorglig plätt täckt av grus. Någon matjord att tala om finns inte under gruslagret. När man betraktar det hela, kan man inte låta bli att tänka på Jacques Brel´s Ne Me Quitte Pas och textraderna om att det var helt utbrända marker där ingenting gror….
När man sättar spaden i marken är det steniga schaktmassor, man får bända upp.
Men här ska ske förändringar har vi tänkt. Förra veckan var vi ut till sommarhuset och grävde upp några ormbunkar som, förhoppningsvis ska rota sig i de planteringsgropar vi gjorde i ordning utmed staketet. Just nu ser det ynkligt ut, men det är klart att det kommer att funka.
Nu återstår än mer grävning och inom kort ska två träd pryda den här delen av trädgården. Fortsättning följer.