Att förena något slags kreativt skapande arbete på hemmaplan, kombinerat med en väl utvecklad flyktmekanism och ett hus med dess ständiga behov (eller skapade behov av mig i min arbetsflykt), är ingen lätt sak ska ni veta.
Som ett litet grått moln över mig hänger en krönika av Anders Ehnmark från början av åttiotalet. Han skildrar där hur försommarprakten försöker slita honom från det nödvändiga arbetet, där han sitter på sitt sörmländska torp. Men inte hemföll han åt lättjan, försommarvärmen eller nåt annat simpelt, så som jag gärna gör. Oh no, the job must be done.

Kanske är till och med detta duttande på tangentbordet, just ett utryck för denna ängsliga flyktberedskap. Under detta fönster på datorskärmen ligger ett Cubase-projekt (hur många som helst om man ska vara ärlig) och väntar på att slutföras.
Funderar över vad som hindrar mig. Är det rädslan att slutföra och bli underkänd. Hellre då ha processen igång så att säga.
Svårt att säga. Men jag återgår till skapandet. Kanske kommer jag på svaret så småningom.