Igår kväll blev det till sist, äntligen dags för “vårens” första runda. Trots att cykeln plockades ner i atomer när snön låg tung över vårt arma rike och var färdigservad när snön ännu låg kvar (nästan lika tung), så har det dröjt att komma ut på vägen igen.

Min racer är inget Italienskt fullblod. Möjligen ett halvblod. Italiensk ram byggd på japanska rör och japanska komponenter, med några få europeiska undantag.

Men den har gjort sitt jobb sedan mitten av 80-talet. Kanske är det trots allt värt något att ta i beaktande när man lystet sneglar på nya effektiva cyklar. Men hur bra en ny hoj än är, så kan den aldrig bli lika estetiskt tilltalande som en åttitalsracer med stålrör.
Om min luggslitna Paletti är något estetiskt mästerverk att stoltsera med, kan förvisso diskuteras. Men hur det nu än är med det, nu är premiären avklarad och vi kommer att göra vägarna osäkra resten av sommaren. Jag och mitt gamla stålrörsvrak.