Efter att försökt ägna halva dagen åt att ringa en del viktiga samtal, blir det tydligt att fredag är nya lördag. Med andra ord, så var mitt uppsåt döfött. Tji att få tag på folk. “Personen ni söker är på möte fram till luch. Åter kl. 13.00” Ja tjena! “Personen Ni söker har gått för dagen och är åter på måndag.”
Ja, ni känner igen mönstret. Det är helt enkelt inte fredagar man ska försöka få tag på folk om man söker dem på deras arbetsplatser.

Men förutom att jag för en kort stund irriterar mig för alla bom-ringningar, så tänker jag att det kanske ligger nåt sunt i det här.
Regeringen anbefaller arbetslinjen och tycker att svenskarna jobbar på tok för lite. Samtidigt som många med krävande arbeten går på knäna. Och inte minst; produktiviteten i landet är hög och ett utrymme för arbetstidssänkning borde vara möjlig i vår tid.
Och om då folk smiter iväg från sitt arbete lite tidigare under fredagen så får jag väl gilla läget där jag snopet sitter med luren i näven och tänka att det kanske rör sig om lite sunt uppror i vardagen. (även om det i själva verket bara är stugan som lockar och de med tjänstemannayrken som har möjlighet att smita. Men ändå.)